En katalysator som kommer att modernisera naturvetenskapliga fakulteten, både i Brunnshög och på Sölvegatan. Dekan Sven Lidin må ha blivit ”närsynt, lönnfet och medelålders” under sina tio år i symbios med Science Village. Men hans framtidsvisioner är vitalare än någonsin.
Det är en sådan där blek septemberförmiddag då de digitala mötena avlöser varandra. Men några minuter över 11 kommer naturvetenskapliga fakultetens dekan Sven Lidin ut från sitt kontor med glasögonen på nästippen och slår sig ned i en av fåtöljerna i korridoren. Han är uppspelt. Vi ska nämligen prata om Science Village – den 18 hektar stora forskningsby som ska byggas i Brunnshög mellan ESS och MAX IV. Det Lidin inte kan om satsningen är inte värt att veta. Ända sedan 2010, då han rekryterades till Lund, har han på olika sätt jobbat med etableringen. Ett arbete som intensifierades i samband med att han utsågs till dekan 2017 och blev ordförande för universitetets Science Village-grupp. Även om det kommer att dröja 20-30 år innan det vetenskapliga eldoradot är helt färdigutbyggt är grundtanken intakt: Science Village ska bli en attraktiv och högteknologisk nod för forskning, utbildning och innovation i direktanslutning till ESS och MAX IV.
Han ser etableringen på Brunnshög som den stora finalen i universitetets ”vinbergssnäcke-betonade” färd österut – en resa som inleddes med Lunds tekniska högskola (LTH) för 60 år sedan. Naturvetenskapliga fakulteten var tidigt på banan när Science Village-planerna började utkristallisera sig. Och är det i allra högsta grad fortfarande. För fakultetens del innebär satsningen – vars första etapp ska vara klar runt 2025-2026 – att NanoLab flyttar ut. I etapp 2 är det bland annat tänkt att delar av fysik och kemi ska slå ned sina bopålar i den historiska myllan. Exakt vilka verksamheter som därefter kommer att beröras och hur finansieringsmodellen ska se ut är ännu inte på plats. Men under det senaste året har stora kliv framåt tagits. Idag är betydligt fler fakultetsanställda positiva till att hoppa på det visionärt orienterade Science Village-tåget.
– Det har varit en lång och spännande resa i vilken jag har fått jobba med många skickliga förändringspersoner. Vi har ett tydligt uppdrag från statsmakterna att se till så att hela kunskaps-Sverige finns med på Brunnshög. Det ska vi göra samtidigt som vi måste utforma verksamheten utifrån vår kraft. Ingen är betjänt av att vi skjuter högt över målet, säger han.
Sven Lidin menar att det viktigaste ur ett fakultetsperspektiv är att planera och etablera på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Att ha med verksamheterna är A och O. Lidin betonar vikten av att de institutioner som initialt inte följer med till Brunnshög ser möjligheterna som öppnar sig på Sölvegatan, snarare än att oroa sig för tomma slukhål i kunskapsstråket.
I somras öppnade naturvetenskapliga fakulteten och LTH ett gemensamt projektkontor med fokus på att överse campusutvecklingen i Science Village. Kontoret som leds av Eva Åkesson – tidigare prorektor vid Lunds universitet och före detta rektor vid Uppsala universitet – kommer, enligt Lidin, att spela en viktig roll för fakulteternas och universitetets etablering på Brunnshög.
– Kontoret innebär en fysisk fokuspunkt. Rent organisatoriskt är det en nödvändighet. Vi har ägnat många år åt att planera vad vi vill göra i Science Village. Men för att komma framåt behövs en samordning av det praktiska och det intellektuella byggprojektet, säger Sven Lidin.
Han ser fram emot att fortsätta driva på fakultetens och universitetets resa mot nordost. Trots att förankringsarbetet inte alltid varit en sinekur och att Lidin under sina tio år med Science Village ”blivit både närsynt, lönnfet och medelålders” är han fylld av tillförsikt, framtidstro och optimism inför utvecklingen de närmaste åren och decennierna.
– Jag har lärt mig väldigt mycket om hur förankrings- och beslutsprocesser går hand i hand. Men också att jag verkar i en organisation som är full av kloka människor, säger Sven Lidin.
Det har blivit dags att köra till Science Village för att ta bilder. Vi parkerar vid MAX IV och vandrar ut på den vildvuxna ängsmarken som snart ska exploateras. Fynd från arkeologiska undersökningar visar att människor verkade här redan för 5 800 år sedan. Förhoppningsvis kommer Science Village att bidra till att den långa kedjan av mänsklig verksamhet på Brunnshög fortsätter genom århundradena. Vi klättrar upp på en vall och blickar ut över spårvägen, väderkvarnen och de silverfärgade forskningsanläggningarna som tornar upp sig likt högteknologiska rymdskepp i det agrara slättlandskapet.
Vad möts man av här på Brunnshög 2030?
– Paradiset på jorden. Haha, skämt åsido. Vi kommer att mötas av en jättespännande stadsdel där universitetet och de stora anläggningarna utgör en viktig del. En mycket attraktiv och modern kunskaps- och boendemiljö helt enkelt.
Och på ännu längre sikt?
– Ur ett glaciologiskt perspektiv har universitetet ända sedan sin tillblivelse genomfört en vinbergssnäcksliknande rörelse mot nordöst. Om det nya sjukhuset byggs på Brunnshög, vilket är ett av alternativen, så kanske snigeln skaffar cykel. Men 2050 är jag säker på att vi har större delen av naturvetenskapliga fakultetens verksamhet samlad på Brunnshög.
Skribent och fotograf: Johan Joelsson, pressansvarig Naturvetenskapliga fakulteten